“Jag ska koka lingon så jag kan inte köpa nåt.”

“Jag måste öppna ett fönster. Det är så dålig luft här inne.”

“Kristus har sagt att jag inte ska utöva yoga. Gud vare med dig.”

“Jag är så opigg av mig så jag orkar inte ens ta såna där ‘pigg-piller’.”

“Jag har ingen DVD, ingen video, ingen radio. Jag är så omodern att det inte är riktigt klokt.”

“Jag firar min namnsdag, min födelsedag och min bröllopsdag idag, kan du återkomma imorgon?”

“Min cykel står alltid inlåst i garaget och när jag nån gång använder den släpper jag den aldrig med blicken.”
(Som förklaring till att han inte behövde någon cykelförsäkring.)

Det här är några av alla skäl till varför man tackar nej när jag ringer och presenterar ett erbjudande.

Jag har jobbat i två månader nu som telefonförsäljare. Det är inte ett arbete jag tänker göra karriär inom, men som extrajobb passar det bra. Tidigare har jag inte haft rösten som ett arbetsredskap. Det är jobbigare än jag först trodde. Som tur är har jag bara haft ett fåtal samtal där jag blivit utskälld, men jag har blivit överraskad av att jag direkt har kunnat ringa till nästa person på listan och klarat av att låta lika pigg och trevlig som vanligt.

Trodde jag var en känslig människa…och det ÄR jag. Kanske kan mitt förflutna som “skattmas” ha en del med saken att göra, ett av de yrken som inte är så populära bland “Svensson”.

Är jag kanske en självplågare? Först skattmas och sen telefonförsäljare? Hur långt är jag villig att gå?!?