Jag tycker om att skriva, men jag har aldrig skrivit poesi eller liknande. Jo, några försök till dikter blev det när jag var i 14-årsåldern. Ingen fick läsa dem, bara jag. Tur det kanske.

Häromdagen läste jag i DN att det finns en sonettmaskin på deras hemsida. Frestelsen blev för stor så jag letade upp deras kultursida och gjorde som en hel massa andra människor tydligen har gjort…”skapade” en sonett.

Läs underverket:

Vad snabbt ens liv helt plötsligt kan forcera!
Och inte har man kunnat förutspå
Man skriker högt, men ingen tycks förstå
Det känns som om man skulle explodera

Nu har man tid att göra mycket mera
Hallå där, värld! Nu kommer jag, pass på!
Men vänta, vad är det som krånglar så?
Ens kropp, ens minne ­ allt tycks haverera

Kan någon enda människa förklara!
Man anar ett slags tillvarons komik
Det är ens öde, att man dömts att vara

Man får en filt. Man tuggar på en flik
Man äger varken vilja eller snara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik

Tja, kanske inte de ord jag skulle välja själv, men hyfsat blev det.